En längre tid har jag mått illa från och till. Brösten ömmade i början så jag kunde inte sova på sidan. Helt omöjligt alltså. Kaffelukt är inget att tala om! FRuktansvärt hemsk! Började må illa av lukten och bara tanken av kaffe började må illa. Brojler kunde jag inte äta förrän jag blev spyfärdig,inte heller kunde jag dricka päronsaft. Mensen blev ordentligt försenad 7 veckor försenad med andra ord! Idag fick jag mens efter 7 veckors ventande! Fan också jag hatar när det är såhär! Börjar bli jävligt jobbit! Tro man är gravid. Känner sig lugn och harmonisk och glad! Tar man test så visar fanskapet minus! Då störtar tårarna ner! Kan gråta i flera timmar i sträck! Gråter så man nästan blir blind. Nä...dehär men hormon problem går mig fan på nerverna. Ventar på ultraljud undersökning för att kolla så inget djävulstyg är i min mage. Som exempel Myom eller äggcysta. Har blivit opererad förr på grund av dessa djävulstyg! Jag har tänkt att om jag hade 3 barn skulle nog enda utvägen för att slippa detta helvete vara att gå till gynekologen för att kastrera sig! Bort me hela fanskapet som bara jäklas med en! Men då kan man undra hur sexlivet blir efter det! Jag menar en kastrerad honkatt går ju inte och skriker efter sex presis! Ja, vad skulle gubben säga om jag inte hade någon sexlust kvar då ifall de tog bort livmoder och äggstockarna...hmm...ja just det! Det tänkte jag inte på! Stackars gubben min isåfall! Nå, jag var så himla besviken och lädsen att jag hade en massa dumma tankar i min skalle just då! Jag skulle så önska att jag fick en dag hålla min lilla Antonio i mina armar! Har alltid önskat mig en son! 2 Gossar och en flicka skulle sitta bra! Då skulle det vara liv i stugan minsann! Jaja man kan ju alltid be och hoppas att den dagen kommer! Men just nu käns allt så hopplöst på bebis frånten....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar